Rättsmedicinsk obduktion

Den rättsmedicinska patologen går längre än bara dödsorsaken; han måste fastställa alla fakta, både dödliga och icke-dödliga, som kan ha någon som helst betydelse för den straffrättsliga eller civilrättsliga tvisten. Dödsorsaken avslöjas inte automatiskt när kroppen öppnas; den är inte en isolerad, konkret och avgränsad enhet; den är ett begrepp – en åsikt – om mekanism eller händelse och som sådan är den ibland föremål för olika tolkningar. Den juridiska obduktionen kräver noggranna detaljerade beskrivningar, mätningar och dokumentation.

Målet med rättsmedicinska obduktioner är att fastställa om dödsfallet berodde på naturliga orsaker eller inte. Erfarenhet av att undersöka platsen för ett dödsfall i rättsmedicinska fall är viktig, eftersom bedömningen av omständigheterna kring dödsfallet kan vara avgörande för att fastställa dödsorsaken, t.ex. självmord. Obduktionen kanske inte i sig själv kan fastställa uppsåt, medan platsen och omständigheterna kan ge otvetydiga bevis. Fotodokumentation är viktig vid medicinsk rättsmedicinsk obduktion. Den medicinska obduktionen måste alltid vara fullständig för att utesluta alla andra potentiella bidragande dödsorsaker och får därför aldrig begränsas till en partiell undersökning. Identifiering av den avlidne och av alla prover som tagits från kroppen är avgörande; dödstidpunkt och blodgruppering måste om möjligt fastställas. Vid alla obduktioner, men särskilt i rättsmedicinska fall, måste resultaten dikteras till en stenograf eller ett inspelningsinstrument under själva utförandet av proceduren. Protokollet blir ofta rättsligt bevismaterial och måste därför vara fullständigt och korrekt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.